240207

Efter att ha hunnit med såväl prefektråd som ett fakultetsnämndsmöte är jag nog dekan på riktigt här på Humanistiska fakulteten. Nu är även den innevarande mandatperiodens beredningar och arbetsgrupper inrättade: lärarförslagsnämnden, budgetberedningen, stipendienämnden samt HUGO (arbetsgruppen för utbildnings- och kvalitetsfrågor). Dessa beredningar är själva kärnan i den kollegiala styrmodellen vid fakulteten som syftar till att säkra transparensen och ge legitimitet åt beslut som berör kärnverksamheten.

Det kollegiala styret är samtidigt bara en aspekt av vår organisation. Under mina år som vicedekan och nu i rollen som dekan och vicerektor har jag lärt mig (och fortsätter att lära mig) vilken komplex organism Stockholms universitet är. Om målet är att erbjuda utbildning och forskning av högsta kvalitet, sker inte detta utan ett omfattande system av stödfunktioner och kontrollinstanser. Jag brukar säga att utan forskare, lärare och studenter skulle universitet inte finnas – men utan administrationen skulle det inte fungera. För fakultetens del är det därför betryggande att vi har ett så stabilt stöd från kansliet.

Fakultetsnämndens sammanträde tjänade som avslutning på vårt internat i förra veckan på Vår gård, där ledamöterna fick tillfälle att träffas och bli introducerade till organisationen och allt det arbete som utförs av fakultetskansliet. Vi hann även med ett par diskussionspass – ett om fakultetens strategidokument som gäller fram till 2026 (kan läsas här), och ett om den alltmer aktuella frågan om akademisk frihet. I takt med att akademisk frihet instrumentaliseras politiskt – och samtidigt kringskärs just av politisk styrning – är det av största vikt att vi som är närmast berörda själva formulerar dess innebörd. Jag får säkert anledning att återkomma till frågan i framtida inlägg.

Hur ser då läget ut inför 2024? Fakultetens ekonomiska utfall för 2023 blev något bättre än förväntat, men totalt sett underpresterade vi en del. Allmänt kan sägas att den ekonomiska situationen är trängd, men hade sett värre ut utan det nu avslutade projektet med ekonomi i balans. Dessutom börjar studentsiffrorna peka försiktigt uppåt igen i en del ämnen.

Roligast att rapportera om är rektors satsning på språken. Under fem års tid får fakulteten två miljoner per år för att öka synligheten, stärka samordningen och stödja forskningsinitiativ inom språk och litteratur. I rektors brev om satsningen läser vi att ”fokus ska ligga på verksamhetsmässig utveckling och på åtgärder som ger samverkansvinster och främjar ett samlat grepp kring språken”. Syftet är att komma åt den problembild som alla stora universitet delar: språkmiljöerna blir mindre, studenterna blir färre och det är svårt att få volym i forskarutbildningarna. Och inte bara i Sverige. Utomlands ifrån fick jag precis höra den trista nyheten att universitet i Kent lägger ner sina moderna språk.

Språksatsningen är således av största värde för humanistiska fakulteten. Samtidigt måste jag betona att det inte rör sig om guld och gröna skogar: två miljoner är ett litet, om än strategiskt, tillskott. Inom dekanatet är vi i full färd med att diskutera hur vi ska gå vidare. En styrgrupp för det vi tills vidare kallar ”Forum för språk och litteratur” kommer att utses inom kort. Mer information kommer framöver.

/Stefan Helgesson

231222

Årets sista möten har nu ägt rum och de allra flesta av oss kommer nu att ha möjlighet till en tids välbehövlig ledighet. Den 6 december sammanträdde områdesnämnden en sista gång under innevarande mandatperiod. Ett viktigt beslut var självklart områdets budget för 2024, men det fanns även många andra punkter på dagordningen, huvudsakligen sådana som återkommer cykliskt under året. Nämnden hanterade flera ärenden som gällde olika centrumbildningar och godkände en lång rad åtgärdsredovisningar liksom det Humanvetenskapliga områdets kvalitetsrapport inom utbildning 2022–2023. Den kommer att sedan användas som underlag för den kvalitetsdialog som rektor och prorektor har med områdesledningen i början av varje år. Kvalitetsdialogerna för forskning förs däremot vid institutionsbesök och vi har under innevarande mandatperiod besökt samtliga institutioner inom området. Sist ut var Statistiska institutionen den 15 december. Jag har redan tidigare lyft betydelsen av att vicerektorerna för det humanvetenskapliga området gemensamt besöker alla institutioner. Det ger oss en god inblick i hela områdets verksamhet och många nya idéer för hur man kan arbeta med forskningsfrågor.

Områdesnämndens sista möte ägde rum i Spökslottet och följdes av en eftermiddag med informationsutbyte och samtal, eftersom också de tillträdande dekanaten fanns på plats och vi på detta sätt kunde lämna över till dem som kommer att leda områdets arbete från och med januari 2024. Yvonne Svanström, dekan vid den samhällsvetenskapliga fakulteten tar över som ordförande för områdesnämnden och Stefan Helgesson, vår tillträdande humfakdekan blir vice ordförande.

Den 12 december var det dags för Humanistiska fakultetsnämnden att sammanträda. Nämnden beslutade om fakultetens budget för 2024 och om forskarskolans kursutbud läsåret 2024–2025. Jag försökte med hjälp av inläggen på Dekanbloggen att sammanfatta de gångna sex åren vid fakulteten (det har hänt otroligt mycket) och Karolina Wirdenäs, prefekt vid Institutionen för svenska och flerspråkighet, höll en uppskattad presentation av institutionens verksamhet. Dagen efter, på luciadagen firade Institutionen för svenska och flerspråkighet dessutom 10-årsjubileum med ett seminarium fullt av spännande forskningspresentationer som visar på den mångfald av forskningsprojekt som finns vid vårt lärosäte

För några dagar sedan meddelades att Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond (MAW) beviljat Tove Nilsson Gerholm, Institutionen för lingvistik, 4 500 000 kr för projektet Replacing age as the lowest common denominator in first language acquisition (FLA) by investigating individual children’s trajectories. Det är alltid lika roligt att ta del av våra medarbetares framgångar. Vi har många framgångsrika forskare men också – och det är minst lika viktigt – mycket goda lärare som ger studenter i de humanistiska ämnena tillgång till en förstklassig utbildning.

Den senaste veckan har vi i dekanatet huvudsakligen ägnat oss åt att avsluta och lämna över ärenden. Vi hade ett sista möte med fakultetskansliets personal i tisdags. Kansliet sörjer för kontinuitet i fakultetens verksamhet och är ett viktigt stöd för oss dekaner som väljs för en mandatperiod och byts ut med jämna mellanrum. Efter nio år i fakultetsledningen är det nu dags för mig att säga tack och att hälsa den nya fakultetsledningen och -nämnden välkomna. Jag har själv haft förmånen att som dekan arbeta tillsammans med kunniga och erfarna kollegor som har lagt ner mycket tid på att verka för fakultetens bästa: prodekan Hans Hayden och vicedekanerna Barbro Blehr, Ken Benson (2018–2020) och Stefan Helgesson (2021–2023) under sammanlagt sex år. Ett varmt tack till dem. Jag vet att våra nya dekaner och den nya fakultetsnämnden kommer att arbeta i samma anda med målet att föra fram humanistisk forskning och utbildning vid Stockholms universitet.

Jag önskar alla medarbetare trevliga helgdagar och ett riktigt gott 2024. Tack för allt det arbete ni gör vid institutionerna och för Stockholms universitet!

// Elisabeth Wåghäll Nivre (i Funäsfjällen)

Ekonomiblogg 231212

Vi har nu under en rad år arbetat med målet att nå ”ekonomi i balans” vid slutet av 2023. Vid humanistiska fakulteten påbörjades detta arbete redan innan rektor gav dekaner och prefekter i uppdrag att nogsamt se över ekonomin och dra ner på kostnaderna. Efter en del goda år vid humfak, då vi kunde göra flera kvalitetshöjande satsningar, såg vi att antalet studenter som sökte sig till universitetet krympte rejält. Låg arbetslöshet och små studentkullar framför allt 2018 och 2019 gynnade inte vår fakultets verksamhet och vi tvingades återbetala stora summor för uteblivna studenter. Samtidigt steg kostnaderna för våra lokaler mycket snabbt.

Institutionsledningarna vid den humanistiska fakulteten har tillsammans med sina medarbetare genomfört många och delvis stora förändringar för att kunna bedriva verksamhet med kvalitet trots minskande intäkter. Kursbudgetar har införts, timtilldelning för undervisning och examination har setts över, en del kurser har strukits, pausats eller periodiserats, och antalet vikarier och visstidsanställda har minskat samtidigt som satsningar som t.ex. möjliggjort för (tillsvidareanställda)  befordrade professorer att få extra forskningstid har behövt pausas. Antagning av nya doktorander har fördröjts och på flera håll legat nere och institutionerna har varit ytterst försiktiga med att knyta till sig nya forskare med hjälp av externa medel. I tillägg ser vi efter tiden med hemarbete under covid-pandemin att vi inte behöver lika många och stora lokaler. Sammantaget har institutionerna gjort ett stort arbete för att närma sig ekonomisk balans.

Vissa av institutionerna har trots besparingsåtgärder sett sig nödgade att budgetera ett underskott för att täcka sina kostnader under ett eller flera år. Det är inte hållbart över tid. Med krympande resurser – exempelvis är pris- och löneomräkningen alltid lägre än de faktiska löneökningarna och lokalkostnaderna fortsätter att kontinuerligt höjas – kan vi inte bedriva verksamhet på samma sätt som tidigare. Vilka förändringar som behöver göras kan variera från institution till institution, men det finns all anledning att dela erfarenheter och försöka lära av varandra. Vi ser institutioner som har lyckats bromsa utgifterna och är i balans under budgetåret 2023, ofta tack vare att de har nått sitt tilldelade takbelopp och slipper återbetalning för underprestationer. Det är mycket glädjande.

Fakultetsledningen har under de senaste tre åren följt institutionernas verksamhetsplanering och -uppföljning på betydligt närmare håll än tidigare. Institutionsbesöken har varit många och lärorika för alla deltagande. Nu står vi inför ett överlämnande och en ny fakultetsledning tar över 2024. Det är då särskilt viktigt att dialogen fortsätter och att den samlade kunskap som vi nu har om ekonomin inom fakulteten kan byggas på. För att förenkla övergången och för att fortsatt kunna stödja institutionerna kommer vi under första halvåret 2024 att ha extra controllerstöd. Det innebär att en fakultetscontroller kommer att kunna följa upp både utfall för 2023 och budget för 2024 vid institutionerna och bistå dem i det fortsatta ekonomiska arbetet. Självklart sker allt i samråd mellan fakultets- och institutionsledningar. Det här är också i linje med det brev som rektor skrev till alla institutioner den 4 oktober i år med anledning av ekonomi i balans.

// Elisabeth Wåghäll Nivre, Hans Hayden, Barbro Blehr, Stefan Helgesson och Felicia Markus

231205

Den 24 november deltog jag i ett möte med det publicistiska råd som är knutet till Anekdot/Bildningspodden. För Humanistiska fakulteten har den strategiska satsning som vi från början gjorde på Bildningspodden blivit en stor framgång, inte minst i vår mer utåtriktade verksamhet. Det stöd som Kungliga Vitterhetsakademien ger gör dessutom att verksamheten har kunnat växa och bli ett viktigt digitalt bildningsmagasin i text, ljud och bild, fritt tillgängligt för alla intresserade. Magnus Bremmer som leder arbetet har ständigt nya idéer och tankar på hur innehållet kan förbättras, och ledamöterna i rådet kommer både från akademi och media och har tillsammans stor kompetens inom vetenskaplig och publicistisk verksamhet. Jag hoppas att många av våra medarbetare och studenter tar del av det material som publiceras. Det ger fantastiska möjligheter till fortbildning.

I förra veckan deltog jag i ett avslutande möte i ett projekt som löpt lite vid sidan av det ordinarie Civissamarbetet. RIS4CIVIS, alltså Research and Innovation Strategy for Civis, har syftat till att öka samordningen mellan Civisuniversiteten vad gäller våra strukturer för forskning och innovation. Att finna gemensamma ytor för samarbete är inte helt enkelt med tanke på alla de regelverk som finns för högre utbildning i varje land. Vinsten är kanske framför allt att vi genom att utbyta erfarenheter och kunskap både kan förstå varandra bättre och dra lärdom av det andra gör. Louise Wallenberg, professor i modevetenskap har på många sätt fungerat som spindeln i nätet. Hon har haft en nyckelroll i att hålla ihop och samordna arbetet med fallstudier i de olika modulerna. Ett varmt tack till Louise som har bidragit med stort engagemang till detta projekt. Forsknings- och innovationsfrågor kommer från och med nu att integreras med övriga delar av Civisnätverket, och mötet i Bryssel i förra veckan blev därför både ett avslut och en nystart. 

Den 1 december sammanträdde universitetsstyrelsen en sista gång detta år. Styrelsen beslutade då om en revidering av Stockholms universitets arbetsordning. Det innebär att ”Institutioner ska drivas som en samlad ekonomisk verksamhet med gemensamt budget- och resultatansvar om inte rektor beslutar annat”. Institutioner som önskar dela in verksamheten i ekonomiska enheter kommer framöver att behöva söka dispens hos rektor för detta. Syftet med beslutet är att ”understryka vikten av institutionernas samlade ekonomiska ansvar för hela verksamheten inom respektive institution”.  Universitetsstyrelsen beslutade vid mötet bl.a. också om internrevisionsplan för år 2024 och om lokalförsörjningsplanen för åren 2023-2027. Vi fick vidare en redovisning av universitetets forskningsindikatorer 2023. ”Indikatorrapporten syftar till att över tid kunna följa storheter med relevans för Stockholms universitets forskningsverksamhet. I flera fall jämförs Stockholms universitet med andra universitet.” Presentationen visade på glädjande resultat för alla fakulteter, och vi ska självklart fortsatt verka för att hålla oss kvar i toppen nationellt. Avslutningsvis diskuterades den kommande rektorsrekryteringen, där arbetet i rekryteringsgruppen nu har påbörjats. Gruppen består av nio ledamöter: tre är utsedda av universitetsstyrelsen, två av studentkåren och en av de fackliga organisationerna. Det finns också tre lärarrepresentanter som är utsedda av universitetets Hörandeförsamling: Astri Muren, Henrik Cederquist och jag själv. Det är ett hedersamt, viktigt och svårt uppdrag, men jag får arbeta med många kloka personer i denna process. En kravprofil ska nu tas fram, och vi har hittills fått ta del av en rad synpunkter, först från styrelsen och sedan av Hörandeförsamlingen som vi träffade på eftermiddagen den 1 december.

// Elisabeth Wåghäll Nivre

231117

Efter en intensiv inledning på terminen tycks det som att tempot bara ökar. Många som jag talar med upplever en ovanligt hög arbetsbelastning. Kanske är det den tiden på det akademiska året, men det är nog också ett resultat av pandemiåren, då vi växlade mellan de digitala rummen utan att behöva förflytta oss rumsligt. Vi har på något sätt tappat bort att det behövs tid för förflyttning och paus och lägger inte sällan aktiviteter alltför nära varandra i almanackan för att sedan tvingas springa över campus.

När jag skriver detta har fakultetsvalen ägt rum och nya fakultetsledningar och -nämnder är utsedda. Från och med den 1 januari är det Stefan Helgesson som är humanistiska fakultetens dekan (och vicerektor för H-området tillsammans med Yvonne Svanström), Catrin Norrby blir prodekan och Laura Alvarez Lopez och Jonas Olsson blir vicedekaner. Det blir många planeringssamtal framöver och nuvarande fakultetsledning ska göra sitt bästa för att lämna över uppdraget på bästa möjliga sätt.

Också kommande år blir det dessvärre ett tufft ekonomiskt läge, och institutionernas prefekter är med all rätt bekymrade. Även om vi vet att den ersättning som går till humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning och utbildning är tämligen mager, gör framför allt de ökande hyreskostnaderna det svårt för institutionerna. Det är därför bra att vi i media ser fler röster för ett reformerat hyressystem för universitet och högskolor. Glädjande är ändå att studerandetillströmningen ser ut att vara riktigt god på sina håll i år. Om vi kan nå upp till det så kallade takbeloppet behöver vi inte återbetala något för uteblivna studenter, och då blir all planering enklare. För både institutioner och fakultetsnämnd är det därför otroligt viktigt att vi gör så precisa och realistiska prognoser som möjligt.

Jag har nyligen bloggat om de bidrag som vi fått från de stora forskningsfinansiärerna. Vi ligger bra till sett ur ett nationellt perspektiv och det är verkligen glädjande att se att vi är framgångsrika i att söka och erhålla externa forskningsmedel. Det gör också att vi har goda förutsättningar att få ännu mer. På områdesnivå försöker vi ge lite extra stöd i form av ansökningsseminarier som framför allt vänder sig till dem som inte har så stor erfarenhet av att söka medel. I höst har Cecilia Åse och Stefan Helgesson redan haft välbesökta och uppskattade digitala seminarier om projekt- och programansökningar, och idag höll Mattias Villani, professor vid Statistiska institutionen, en mycket intressant presentation om hur man kan arbeta med forskning och forskningsansökningar i stora utbildningsmiljöer. Vi kan verkligen lära mycket av varandra och bidra till att bygga och utveckla våra forskningsmiljöer.

Etikprövning är ett tema som hamnat i fokus för många under de senaste åren. Protesterna mot nuvarande system, eller snarare tolkningen och tillämpningen av ett system som från början inte har tagits fram för humanistisk, juridisk eller samhällsvetenskaplig forskning, har varit omfattande, och nu har en utredning tillsatts. Den 23 oktober hade det Humanvetenskapliga området besök av Ulrik von Essen (justitieråd i högsta förvaltningsdomstolen och tidigare professor vid SU) som på regeringens uppdrag utreder undantag från kravet på etikgodkännande för viss forskning liksom regleringen av tillsyn i etikprövningslagen. Från Utbildningsdepartementet deltog Elin Niklewski Nilsson, ämnessakkunnig i utredningen. Förutom dekanerna från Hum-, Sam- och Jurfak representerades SU av Michael Gähler, Marina Dalquist och Jane Reichel, liksom av Jonas Åkerman och Sara Belfrage från etikstödsfunktionen vid Avdelningen för forsknings- och samverkansstöd. Det blev en tre timmar lång mycket bra diskussion som byggde på ett underlag som Jonas och Sara hade tagit fram och som sedan också skickades till utredarna.

Den 9 november var det dags för en annan utredning, den s.k. Lärarutbildningsutredningen  ”som ska föreslå hur antagningskraven till lärar- och förskollärarutbildningarna kan höjas, hur ämneslärarutbildningen kan stärkas samt hur utbildningarna kan få ett ökat fokus på ämneskunskap, kognitionsvetenskap och praktisk metodik”. Särskild utredare är Peter Honeth och huvudsekreterare Erika Stadler. Yvonne Svanström och jag deltog i detta möte tillsammans med Lena Hübner, ordf. i områdets lärarutbildningsberedning och två prefekter, Anna Chryssafis och Anna Westling Broström. Vi presenterade SU:s stora lärarutbildning och diskuterade hur vi arbetar med den vid SU idag. Också detta var ett mycket konstruktivt och informationstätt samtal.

Som vanligt har också ordinarie möten med fakultets- och områdesnämnd, liksom med universitetsstyrelsen ägt rum. Fokus har som alltid på hösten legat på budgetfrågor och ev. strategiska satsningar. Områdesnämnden har t.ex. beslutat att fortsätta finansiera Forum för doktorander, den verksamhet som Åsa Burman har utvecklat och håller i. Områdesnämnden har efter samråd med oss humfakdekaner också beslutat att ta över finansieringen av övervåningen på Gula villan under 2024. Då kan lokalerna utnyttjas ännu mer effektivt och kostnaderna blir lägre för humfak. Vi gör så på prov och utvärderar sedan under kommande år. Rektor kommer under fem år att satsa två miljoner årligen på samordning av och samarbete mellan våra språkämnen. Hur detta ska ske kommer den nya fakultetsledningen och -nämnden att arbeta med i vår under ledning av vicedekan Laura Alvarez Lopez.

Rektor håller varje termin möten för alla universitetets prefekter med efterföljande middag på Spökslottet. I höst har prefektrollen stått i fokus för samtalen, och det är ett tacksamt ämne att diskutera i dessa sammanhang. Yvonne Svanström och Lena Mäler (prodekan för natfak) inledde med både kloka och roliga tankar från den tid då de var prefekter. Kraven och därmed pressen på våra prefekter ökar konstant över tid. Lagkraven är många, liksom granskningar och rapporteringar. Att då få samlas och utbyta erfarenheter är otroligt viktigt också över fakultetsgränserna. Komplexiteten i uppdraget speglas i hur det blir allt svårare att finna personer som både är lämpliga och beredda på att ta på sig det. Chefsutbildning är ett måste men också mer informellt erfarenhetsutbyte.

// Elisabeth Wåghäll Nivre

231109

Beslut om beviljade RJ-bidrag har jag redan rapporterat om. Nu har fler beslut fattats. HS-området har i år fått mycket god utdelning hos VR, hela 24 beviljade projekt. 9 av dem ligger vid den humanistiska fakulteten. Det är otroligt roligt. Att medarbetare vid fakulteten dessutom har fått medel för utbildningsvetenskaplig forskning och ett bidrag från Formas gör att vi kommer att få ta del av mycket ny och viktig forskning förutom den som redan sker inom ramen för vår anslagsfinansiering.

VR har fattat beslut om årets projektbidrag inom humaniora och samhällsvetenskap:

• Fredrik Charpentier Ljungqvist, Historiska inst.: Spannmål till varje pris: Geografiska mönster av livsmedelssäkerhet i det förindustriella Europa, 3 826 000 kr;
• Alice Duhan, Romklass: Skönlitteraturens flerspråkiga rum: tvärspråkigt skrivande på franska från 1945 till idag, 3 366 000 kr;
• Sara Gummesson, Arkeologi: Benföremålens biografier: hantverkstraditioner och kunskapsöverföring i Östersjöregionen, ca 9500-3000 f.v.t., 4 870 000 kr;
• Ewa Machotka, Inst. för Asien- och Mellanösternstudier: Kan konst vara nationell? Japonism och transkulturation i sekelskiftets Sverige och Polen, 4 868 000 kr;
• Sonya Petersson, IKE: Bildens kunskap och laternaföredragen i 1800-talets mediekultur, 3 183 000 kr;
• Anna Sofia Rossholm, IMS: Författare skriver för filmen: självadaptationer i svensk film 1930-tal till 1950-tal, 2 372 000 kr;
• Magnus Tessing Schneider, IKE: Dubblering och allegorisk dramaturgi i Francesco Cavallis operor, 3 633 000 kr;
• Madelaine Schurch, Engelska inst.: Underground Poetics: Geology, Literature and Criticism in the Nineteenth Century, 3 770 000 kr;
• Louise Wallenberg, IMS: Föränderlig maskulinitet: om alternativa och konventionella mansideal i det svenska 1930-talets film och samhälle, 2 912 000 kr.

 VR har fattat beslut om årets projektbidrag inom utbildningsvetenskap:

• Christina Hedman, Inst. för ämnesdidaktik: Att ompröva språkundervisning för vuxna via kritiska tvärvetenskapliga perspektiv, 5 999 649 kr;
• Joseph Siegel, Engelska inst.: Dynamisk språkbehandling i realtid: En studie av föreläsningar på engelska, 4 291 904 kr.

Också Formas har meddelat årets beviljade forskningsprojekt

Matti Leino, Arkeologi: Lantbrukares syn på och användning av system för utbyte av utsäde för att upprätthålla biologisk mångfald i odlade växter, 2 997 206 kr;

Många varma gratulationer till alla er som varit framgångsrika i årets utlysningar!

// Elisabeth Wåghäll Nivre

231031

Sedan några dagar vet vi att RJ fattat beslut om årets projekt- och programansökningar, liksom om infrastruktur och RJ Sabbaticals. Tyvärr får vi i år inte något nytt programstöd, men det har gjorts mycket arbete och jag hyser gott hopp om kommande år. Stor framgång har däremot Engelska institutionen hos RJ 2023, då två medarbetare har erhållit med för sabbaticals.

Lotten Reinius Gustafsson, ERG: ”Den förlorade skogen; förnyade relationer och rituell återförtrollning”, 4 455 381 kr;

Karl Nygren, Filosofiska inst.: ”En logisk redogörelse för frågor i undersökande verksamhet”, 2 513 938 kr;

Frida Espolin Norstein, Arkeologi: ”Kroppar av ting: Gravgodsets roll i konstruktionen av vikingatida personer”, 2 361 610 kr;

Joseph Siegel, Engelska inst.: “English medium education in Swedish universities: Supporting teaching, improving learning”, 983 047 kr;

Magnus Ullén, Engelska inst.: ”Politisk korrekthet: en begreppshistoria”, 2 056 592 kr.

Många varma gratulationer till dessa forskare!

//Elisabeth Wåghäll Nivre

231015

I det senaste blogginlägget nämnde jag att humfak:s dekaner skulle tillbringa några dagar på Svenska institutet i Rom i samtal med våra dekankollegor från Helsingfors, Köpenhamn och Oslo. Det blev intensiva och mycket givande diskussioner som visar på värdet av att träffa våra nordiska grannar. Vi har mycket gemensamt och en del som skiljer oss åt, men vi är alla tydligt präglade av såväl samhälleliga trender och de politiska beslut som fattas i våra respektive länder som av skeenden av internationell och global karaktär.

Svenska institutet i Rom

Dagarna i Rom inleddes med ett arbetsmöte i vår egen dekangrupp då vi talade mycket om kommande mandatperiod: om överlämnande, uppdragsbeskrivningar och representation i beredande och beslutande organ. Vi försöker i möjligaste mån att involvera medarbetare från alla institutioner vid fakulteten och att sprida uppdrag och uppgifter. Det är både en fråga om rättvisa beträffande den arbetstid vi lägger ner och (inte minst) om den kunskap och de erfarenheter som de får som deltar aktivt i verksamhet som sker utanför institutionen.

När de nordiska kollegorna anslöt diskuterade vi inledningsvis våra olika dekan- och fakultetsuppdrag. Vid Köpenhamns universitet söker man posten som dekan. Den utannonseras och rektor utnämner den person som anses vara mest lämpad för uppdraget efter beredning i en rekryteringsgrupp ledda av rektor. I Oslo nominerar anställda kandidater till posten som dekan, och den dekan som blir vald utser själv sina två prodekaner. Helsingfors håller liksom Stockholm val när ny fakultetsledning ska utses. Däremot varierar arbetsområden och uppgifter för olika dekanfunktioner, kanske främst vilka ansvarsområden pro- och vicedekaner har. Dekanus verkar ha sitt uppdrag mer eller mindre på heltid vid alla lärosätena.

När vi diskuterade dekanuppdraget kom vi mycket snabbt in på många olika verksamhetsområden. Vi hade visserligen skickat ut förslag till programpunkter i förväg men det var inte svårt att identifiera ytterligare intressanta frågor. Finansiering är ett alltid lika hett ämne, även om vi kom fram till att det visserligen är intressant att höra hur andra har det, men att vi sällan har möjlighet att själva påverka den tilldelning vi erhåller av staten. Om man tilldelas medel för utbildning utifrån helårsstudenter eller examina är det svårt att ta in fler studenter i lägen då studentkullarna är små, dvs. när vi har demografiska svängningar neråt. Samtal om finansiering kan därför egentligen endast föras med utgångspunkt i vad vi kan åstadkomma inom de ramar som vi verkar.

Med utgångspunkt i SU:s språkpolicy talade vi om hur vi kan förhålla oss i ett forskarsamhälle som i allt högre omfattning använder engelska som lingua franca samtidigt som de flesta av våra studenter och lärare har ett annat modersmål. Inte sällan är det också ett annat modersmål än danska, finska, norska resp. svenska. Någon enkel lösning finns inte, men det rådde enighet om betydelsen för forskare och lärare av att försöka lära sig språket i det land man arbetar, framför allt vad gäller läs- och hörförståelse. Då kan fler engagera sig i och engageras för olika uppdrag och därmed bli mer delaktiga i universitetens verksamhet på alla nivåer. Detta ledde oss också in på samtal om rekrytering liksom möjligheter till befordran (eller inte). Vi diskuterade vidare våra rekryteringsnämnders sammansättning och arbetssätt. Alla gör lite olika och vi kan lära oss av varandra även när inte tanken är att alla ska göra exakt lika.

Ytterligare diskussionspunkter som vi la till dagordningen gällde frågor relaterade till våra studenter: studentrekrytering, genomströmning, de svårigheter som vi upplever när det gäller att finna tillräckligt många engagerade studenter som deltar i våra beredande och beslutande organ, studenters välmående och vår strävan efter breddad rekrytering. Vi förstod att humaniorastudenter i Danmark i högre utsträckning än i Norge finner anställningar inom näringslivet. Just denna punkt känns viktig för oss i Stockholm att borra djupare i framöver. Mot slutet av vårt möte kom vi också in på Chat GPT, både utifrån perspektivet ”Hur stoppar vi fusket?” och ”Hur kan vi arbeta med och integrera Chat GPT m.m. i våra kurser?”

Vi hade hoppats hinna med mer ingående samtal om Europaallianser, om akademisk frihet, om hur vi kan underlätta för tvärvetenskap forskning och om vad som kännetecknar en institution, jämfört t.ex. med centrumbildningar, liksom vad som kan vara ”rätt” storlek för en institution. Det finns helt enkelt mycket kvar att diskutera när Köpenhamns universitet står värd för nästa möte våren 2025.

Slutligen vill jag rikta ett varmt tack både till alla deltagande kollegor och till Svenska institutet i Rom. Institutets direktör, Ulf R. Hansson, visade oss runt i de fantastiska lokalerna med många prång och vrår som inrymmer bibliotek och boksamlingar, mötes- och undervisningslokaler, rum för besökande studenter och forskare och lokaler för arkeologisk forskning.

// Elisabeth Wåghäll Nivre

Nordiska fakultetsledningar i Rom

231006

Områdesnämnden för humanvetenskap sammanträdde den 27 september och hade denna gång mest åtgärdsredovisningar inom ramen för kvalitetssystemet och utvärderingar av centrumbildningar på dagordningen. Vi diskuterade dock också strategiska områdessatsningar inför budgetbeslut, bland annat Forum för doktorander som leds av Åsa Burman. Några nya stora satsningar tillåter inte vår ekonomi, men Forum för doktorander har blivit mycket viktigt för våra doktorander under deras utbildning.

I detta sammanhang vill jag passa på att också slå ett slag för Humanistiska fakultetens forskarskola som nu efterfrågar förslag på såväl nya som tidigare erbjudna fristående kurser till läsåret 2024–2025. Lars Nordgren hälsar i det mail som gått ut till ansvariga för forskarutbildning vid institutionerna att sista dag för att skicka in förslag på kurser är måndagen den 6 november.

Den 29 september var det festlig årshögtid i Stadshuset, något som rektor redan har bloggat om. Vi firade då våra nyblivna professorer, doktorer och hedersdoktorer liksom en ovanligt stor skara jubeldoktorer. Jag hade äran att promovera professor Richard Dyer och journalisten Susanne Ljung till hedersdoktorer vid den humanistiska fakulteten. Det kändes som ett riktigt roligt avslut för mig som promotor vid humfak. Nu överlämnar jag promotorsuppdraget till nästa fakultetsledning. Nya dekaner och fakultetsnämndsledamöter väljs för övrigt i skrivande stund. Det har gått ut information om valet till alla röstberättigade, och jag hoppas att alla använder sig av sin rösträtt.

I onsdags, den 4 oktober, ägde årets Sustainability forum rum, ett viktigt tillfälle för Stockholms universitet (och Stockholm Trio) att visa upp sin forskning och främja samarbeten och samverkan med fokus på hållbarhet och miljö. Den som är intresserad men som inte kunde närvara i onsdags kan ta del av hela dagen digitalt genom att klicka på länken överst i detta stycke.

Den 5–6 oktober har områdesövergripande rådet haft sitt höstinternat på Rosersbergs slott, eller snarare i de gamla slottsstallarna. Det blev bitvis livaktiga och mycket bra samtal om anslagsfördelning, universitetets inspel till kommande forskningspropp och den nya lokalförsörjningsplanen. Vi fick även en presentation av rapporten Akademisk frihet och institutionell autonomi (2023) av rapportförfattaren Tim Ekberg. Han höll en otroligt intressant dragning med historisk tillbakablick, och vi samtalade därefter med utgångspunkt i vår egen verksamhet.

Nästa vecka reser humfak:s dekaner och kanslichef till Svenska institutet i Rom för att träffa våra dekankollegor från Helsingfors, Köpenhamn och Oslo. Vi har med viss oregelbundenhet hållit dessa årligen återkommande möten vid något av de nordiska ländernas Medelhavsinstitut, bl.a. för att visa på deras betydelse för humanistisk utbildning och forskning. Det kommer sannolikt att bli en hel del samtal om akademisk frihet också under detta möte, men jag återkommer till mötet i Rom i en senare blogg.

// Elisabeth Wåghäll Nivre

På konferens med doktorander

Sedan 2017 deltar upp till sex doktorander från humanistiska fakulteten vid SU varje år i en konferens som initierades 2016 av min dekankollega vid University of Cambridge, professor Christopher Young. Tanken med konferensen var att låta doktorander arrangera en internationell konferens för andra doktorander och att detta skulle vara ett led i deras forskarutbildning. Projektet finansieras sedan starten av The Arts and Humanities Research Council, och inom programmet ”Doctoral Training Partnership” får doktoranderna planera och genomföra en större konferens. Förutom Humfak (och därmed humanistiska fakultetens forskarskola) vid SU ingår sedan starten MIT, National Australian University och universitetet i Köln och sedan några år även Open University, Oxford – och så Cambridge så klart.

Precis som vid många större konferenser ingår sociala aktiviteter i form av middagar, stadsvandringar, museibesök m.m. I år ägde konferensen rum i Oxford och hölls på colleget Lady Margaret Hall, där alla deltagare också bodde. Liksom tidigare år var det en mångvetenskaplig konferens där doktoranderna gavs möjlighet att lära känna inte bara varandra under tre intensiva dagar utan också olika ämnesområden inom humaniora. Årets tema, Entanglements, lockade många deltagare och diskussionerna var intensiva och engagerade. Jag deltog i min egenskap av dekan och ledde några paneler, men det var våra SU-doktorander som genom sina presentationer främst bidrog till de vetenskapliga samtalen. Jag låter därför deras röster avsluta detta inlägg och hoppas att kommande fakultetsledning får en ny inbjudan till konferens 2024.

• För mig personligen var den största fördelen med denna konferens dess bredda utbud av olika föreläsningsämnen, det är sällan (eller aldrig) jag får lära mig om möbler från Ming dynastin samtidigt som politiken bakom publiceringen av en judisk-arabisk tidskrift i Palestina eller kampen att få aboriginers skelett tillbaka i Australien. Jag hade dessutom många väldigt intressanta diskussioner med andra doktorander som kunde berätta för mig om deras forskning även när jag inte kunde närvara på just deras seminarier. Arrangörerna var mycket generösa med mat, utbud av aktiviteter och boenden vilket underlättade för givande samtal och en riktig Oxfordupplevelse.  // Scarlett Mannish, SveFler
• Jag skulle beskriva AHRC-konferensen som inspirerande och en chans att bli påmind om det större sammanhang man är en dela av som doktorand och akademiker.
• En bred konferens som den här är ett utmärkt tillfälle att öva sig i att presentera sin forskning på ett lättfattligt men intellektuellt stimulerande sätt. Trots att det är vad som krävs för såväl den tredje uppgiften som för att söka projektmedel är det sällan där man lägger krutet som doktorand.
• Så som akademin ser ut idag tror jag att sådana här sammanhang blir allt viktigare, sammanhang där vi kan hitta produktiva skärningspunkter mellan forskning inom olika ämnen.
• En mycket givande konferensupplevelse. Gillade det breda och ämnesöverskridande anslaget, som gjorde att jag fick möjlighet att diskutera och presentera min forskning med doktorander från andra humanistiska ämnen. Det var också mycket roligt att få en inblick i Oxfords anrika studentliv och historia, då det ingår såväl middagar som guidade turer i programmet.
• AHRC var en vänlig och välkomnande konferens med många roliga samtal, inte minst mellan presentationerna. Jag kan tänka mig att den skulle vara perfekt för någon som inte har så stor konferensvana, men även för den som varit på några internationella konferenser tidigare fanns goda möjligheter till nätverkande och utbyte av idéer.
• Mitt övergripande intryck var att det var mycket stimulerande, roligt och inspirerande att få ta del av så mycket forskning från olika fält och discipliner. Den forskning som presenterades var inte sällan ganska långt ifrån min egen. Av den anledning var värdet av konferensen, för mig, att få en större överblick över humaniora som ämne och vilka frågor som anliggande fält arbetar med, snarare än att få konkreta uppslag eller feedback kring mina egna konkreta forskningsfrågor.

Ett varmt tack till årets deltagande SU-doktorander!

// Elisabeth Wåghäll Nivre